En spaning in i framtiden
Den 10 september samlades ett gäng hugade personer i en lokal i centrala Lund för att som en del av
DMF:s 35-årsjubileum tillsammans spana in i framtiden. Ämnet var konflikten i Ukraina och metoden
var spel. Nu kanske vän av etablerad metodik undrar hur man med spel kan säga något om
framtiden. Svaret på det är att konflikter liksom de flesta andra mänskliga skeenden styrs till stora
delar av aktörernas relationer och (rationella eller irrationella) preferenser. Under ledning av våra två
ciceroner Peter Daniel och Wiktor Södersten iklädde deltagarna sig därför rollen av olika geopolitiska
aktörer med postulerade preferenser. Spelet gick till så att deltagarna först hade en stund på sig att
förhandla med varandra (både offentligt och i hemlighet) och sedan beslöt varje aktör vilka åtgärder
som skulle vidtagas. Moderatorerna Peter och Wiktor avgjorde sedan med ett för ändamålet
utformat regelsystem vad som skedde. Deltagarna samlades därefter för en lägesrapport, varpå man
fortsatte spelet med en ny runda förhandlingar.
De aktörer som representerades var Ryssland, Anonyma oligarker, EU, USA och Ukraina.
Varje grupp hade dessutom underfraktioner, t.ex. spelade tre personer EU och de representerade
Tyskland, Frankrike och Ungern och i USA fanns både republikaner och demokrater. Dessa
undergrupper hade ibland egna mål för spelet.
Spelet ledde till flera oväntade händelser. B.la annat råkade Rysslands underrättelsechef ut för en
”olycka” och EU splittrades så att Ungern gick sin egen (ryssvänliga) väg. Ett energikrig kom också att
utspela sig där vissa krafter arbetade hårt för att sabotera den europeiska energiproduktion och dess
interna marknad medan andra arbetade för att sänka det globala oljepriset.
När det här spelet gick av stapeln hade Ukrainas motoffensivs framgångar ännu inte blivit lika tydliga
som när detta skrivs. I spelet kom det ganska fort till det att Ukraina tog Izium med omnejd och hade
stora framgångar på slagfältet samtidigt som Europa splittrades mer och mer och Ungern gick sin
egen väg. Ryssland hotade med taktiska kärnvapen.
Veckorna efter spelet har vi läst i tidningarna att Izium har fallit, att EU röstat om att Ungern inte
längre är en fullgod demokrati och att Biden har varnat Ryssland för att använda taktiska kärnvapen.
En hel del som hände i vårt spel har alltså visat sig ligga nära verkligheten.
Hur slutade då vår framtidsspaning? Jo Donetsk och Luhansk blev egna neutrala stater och Ukraina
tog tillbaka Krim. Ukraina släpptes in i NATO men regimen i Ryssland satt ohotad kvar vid makten, nu
med en ny god vän i Ungern.
Återstå att se om även detta kommer att hända i verkligheten. Alldeles oavsett utgången i
verkligheten så gav spelet en god insikt i hur konflikter drivs av de olika aktörernas målsättningar
snarare än av rationella beslut. Ibland talar man när man lajvar om återskapande av historiska
händelser, s.k. re-enactment, kanske detta experiment var ett slags pre-enactment? Metoden är
hursomhelst mycket pedagogisk och kan med säkerhet användas för att testa potentiella utgångar av
konfliktsituationer i såväl krig som civilsamhälle.
Stort tack till arrangörerna Peter Daniel och Wiktor Södersten samt alla deltagare,
Christian ”Bortnikov” Dreyer